Spansk skogssnigel. Foto: Inger Ekrem, Riksförbundet Svensk Trädgård.

Den spanska skogssnigeln Arion vulgaris

Den spanska skogssnigeln eller mördarsnigeln som den kallas i folkmun upptäcktes i Sverige 1975. Man har nu konstaterat att den härstammar från sydvästra Frankrike och inte från Spanien och Portugal, som man först trodde. Det svenska namnet spansk skogssnigel behålls men det vetenskapligt namnet är numera Arion vulgaris (tidigare A. lusitanicus).

Denna införda invasiva snigelart sprider sig av egen kraft och orsakar skador i natur och trädgårdar. År 2007 var det besvärligaste året hitintills. Våren och försommaren var fuktiga och snigeln, som är ett blötdjur trivdes ypperligt. Nu fick även jordbruket besvär med sniglarna. Myndigheterna reagerade äntligen på problemet och forskning pågår om sniglar i vall och ensilage.

Snigelägg, spansk skogssnigel. Foto: Arild Andersen, Bioforsk, Norge

Snigelns livscyckel
Snigelns livscykel är ettårig. Den är tvåkönad och varje individ har förmågan att lägga 400  ägg under en säsong, innan den dör i oktober.

Det är ungsniglar i olika storlekar som vanligen övervintrar i jordhålor på ca 10-20 cm djup. Snöfattiga kalla vintrar med tjäle ger ökad dödlighet. När dygnsmedeltemperaturen överstiger 4°C eller ungefärligen när vitsipporna blommar vaknar sniglarna.

Stora ungsniglar kan bli könsmogna redan efter någon vecka och börja föröka sig och lägga ägg. Det tar ca fyra veckor från lagt ägg till kläckt snigel och ytterligare ca fyra veckor tills snigeln är könsmogen.

Juvenila spanska skogssniglar. Foto: Solveig Sidblad, Koloniträdgårdsförbundet.

Äggen är 3-4 mm stora och vitaktiga. De läggs i grupper om 10-30 ägg, ytligt i grunda gropar eller direkt på jorden, i löv och kompost på fuktiga skyddade platser.

Nyfödda sniglar är knappt en centimeter stora. Både ägg och sniglar är känsliga för torka och torra somrar ökar dödligheten. De riktigt små sniglarna är blekgula för att sedan bli brunare med längsgående mörkare band på sidan, som sedan vanligen försvinner

Som vuxen blir snigeln 7-15 cm och antar vanligen en smutsbrun nyans som kan variera från orangegult till nästan svart. Sniglarna är segt slemmiga och bakkroppens kraftiga vårtrader framträder tydligt både på unga och vuxna sniglar.

 

Snigelangripen funkia. Foto: Lise-Lotte Björkman, Riksförbundet Svensk Trädgård.

Vad äter snigeln?
Den spanska skogssnigeln är en allätare, som äter både levande och döda växter men även animalisk föda. Den föredrar material som håller på att brytas ner och komposten är ett populärt tillhåll. Den kan även äta levande men försvagade artsfränder.  

Favoritväxter
Snigeln kan äta på de flesta växter. Speciellt attraktiva är de med saftiga blad, stjälkar och blommor och vissa aromatiska växter. Tagetes är en favorit som kan användas som indikatorväxt för att konstatera om man har snigeln i sin trädgård, med den reservationen att den även kan drar till sig sniglar.

Sallat, potatis, dahlia och funkia är andra favoriter. Olika snigelpopulationer kan ha olika preferenser och växter kan vara olika populära under växtsäsongens gång och tillgång på föda. Små och späda plantor är extra goda och även frukter och rotsaker är attraktiva för snigeln. Glänsande slemspår avslöjar att sniglar eller snäckor varit framme.  

Pelargon, inte sniglarnas favorit. Foto: Solveig Sidblad, Koloniträdgårdsförbundet.


Mindre omtyckta växter
Snigeln brukar undvika barrväxter och växter med läderartade och hårda blad. Perennerna kungsljus, höstflox, pioner och vallmo brukar klara sig undan några större angrepp och snigeln äter inte kermesbär, murgröna, lavendel, julros, törel och pelargon enligt Ted von Proschwitz på Göteborgs Naturhistoriska Riksmuseum.


Jordlöpare. Ill. Inger Ekrem, Riksförbundet Svensk Trädgård

Naturliga fiender
Sniglar har en hel del naturliga fiender i den svenska faunan, igelkottar, grodor, paddor, jordlöpare m fl. Men de erfarenheter man har hittills är att dessa djur inte så gärna äter den spanska skogssnigeln som troligtvis är för stor och slemmig för deras smak. Möjligen kan äggen slinka ner och man har konstaterat att rovlevande landsnäckor som källarglanssnäckan och trädgårdsglanssnäckan kan äta snigeläggen. 
 

Myskankan som inte är en inhemsk fågel, utan föds upp som husdjur, har rykte om sig att vara en bra snigelätare. Erfarenheterna varierar dock.  Vissa hävdar att de måste födas upp  på sniglar för att gilla dem medan andra har bara positiva  erfarenheter. Svårigheterna i en trädgård är förstås att myskankan gärna äter annat i trädgården också.

Det finns iakttagelser av både koltrastar och skator som ätit på spanska  skogssniglar men det verkar vara mer enstaka  företeelser.


Trädgårdssnigel och juvenil spansk skogssnigel. Foto: Arild Andersen, Bioforsk, Norge.

Förväxlingsrisk
Den spanska skogssnigeln kan förväxlas med andra harmlösa sniglar. Ungdjuren liknar t ex den vanliga trädgårdssnigeln, Arion distinctus samt den gulbruna skogssnigeln, Arion fuscus. Vuxna sniglar kan förväxlas med röd skogssnigel, Arion rufus och svart skogssnigel, Arion ater, som den även kan hybridisera med.

Hybrider
Hybrider mellan Arion ater och Arion vulgaris är ofta ljusare i färgen och kanten på krypsulan mer tydligt tvåfärgad men utseendet varierar.  Dessa hybrider är av speciellt intresse för snigelforskningen.  Vad kommer detta att innebära för den inhemska svarta skogssnigeln?  Varför sker hybridisering i vissa områden men inte i andra? Kommer dessa hybrider att klara klimatet bättre och därmed bli en än mer besvärlig skadegörare? Ännu har man inte konstaterat detta men det är frågor man jobbar med både i Sverige och Norge.

Säker artsbestämning
För säker artbestämning skickas sniglarna till Göteborgs Naturhistoriska Museum,
se www.gnm.se  /utställningar på webben.

På Riksförbundet Svensk Trädgård hemsida www.tradgard.org finns en webbaserad bestämningsnyckel där du kan få en första hjälp att identifiera vanliga vuxna sniglar och snäckor.